Egen vilja
Gårdagen borde jag inte ens skriva om.... Men jag gört ändå. Vilken jävla skitdag!!
Efter några vakna timmar åkte vi för att mata änderna, ja men det var väl ganska trevligt.
Tog en fika på P2 efter våran goda gärning.
O vad händer när vi ska gå?? Jooooo, Embla får STORA utbrottet!!!!!!
ALLT är fel, ska inte sätta på sig kläderna, river o sliter i jackan samt lägger sig o vägrar gå. Så då släpar man barnet ut halvt om halvt påklädd.
Får efter mycket om o men in henne i bilen (hon är vid den här punkten hysterisk), när vi väl satt henne i bilstolen får hon för sig att hon inte ska ha nåt bälte...
Jag får sätta mig i baksätet hos henne o hålla krampaktigt i bältet, men denna varelse på 17 kg är STARKARE ÄN VAD MAN TROR!!
Jag får problem... Ber Robin stanna till vid vägkanten o försöker samtidigt få henne lugn.
Vid det här laget kan hon knappt andas mellan alla skrik o tårar. Hon börjar hosta o hulka av det istället.
Mamman blir orolig att hon har fått nåt knäpp? Nånting har blivit konstigt i hjärnan tänker jag....
Men hon var visst 3 år o visste varken ut eller in eller vad hon ville själv.
Hon blir lugnare...
Resten av dagen lyssnade hon inte för fem öre.. hade jag testat henne o sagt att hon skulle gå o ta lite godis så hade hon satt sig på tvären o gjort tvärtemot!
Vi fick lite gjort hemma iaf. Satte upp det som skulle upp på väggarna. Dammsög o städade lite.
Gjorde om lite på hyllorna...
På kvällen var hon överaktiv i soffan o gav mig en njurspark (det var givetvis inte meningen, men det gjorde så ont så jag blev arg!)
Vid kvällsmat hade pappan rört om o´boyen fel (om möjligt)
Fick som vanligt tjata på henne att ta en tugga på sin macka... ville inte!
Slog ut o´boyen på soffkuddarna...
Då rann bägaren över!!!!!
Jag bröt ihop!
Robin fick ta hand om resten som hade me Embla att göra den kvällen.
Jag själv ville bara flytta ner i jordens mörkaste håla, låsa in mig o komma ut om 1oo år.
(ångrade då att vi redan städat på dagen, det kanske hade hjälpt lite.)
Jag blev utpumpad av mitt nervsammanbrott så jag la mig ganska snart i sängen med datorn på benen (jag kan inte längre ha den på magen, den står liksom upp för mycket)
Då blir det high life på bebis i magen, var tvungen att dra upp linnet för att se, för nu kändes det som den hade disco därinne...
JOOO DÅÅÅÅÅ, Då fick jag för första gången se hur bebis rörde sig även utanpå magen.
Det var ändå dagens höjdpukt, låg i flera minuter o tittade =)
Så jag somnade på gott humör tillslut!
Idag känns det som det är en ny dag.. Det är det förvisso, men det känns NYTT om ni förstår.
Nya krafter!
Hoppas mitt goda humör håller i sig resten av dagen... veckan... månaden.. året... livet!
Det här inlägget är till alla er som tror att det är semester att gå hemma dag ut o dag in med sitt barn...
Era drömmar kommer gå i kras den dagen ni själva sitter där.
Dagen var inte bara svart igår... Embla hann givetvis me en o annan skön kommentar.
Robin skulle ta ett kort på henne o ville att hon skulle titta in i kameran...
Embla: Tagga ner lite, jag ska bara sätta på mig skorna!
Vill gratulera fam Sjödell/Skoglund till deras nytillskott i familjen.
En flicka vid namn Emmy tar familjens juniorplats!
Längtar tills vi får komma o lukta!!!
Såja, nu har det här bara tagit mig ca. 2 timmar att skriva. Telefonen har gått varm, men det kan man inte säga om datorn som verkar ha vaknat på fel sida idag...
Hann i ett av telefonsamtalen beställa panerad skinkschnizel, potatis, sås o gelé t middag idag. Mums!!
Min mamma är bäst!
So long! //
Efter några vakna timmar åkte vi för att mata änderna, ja men det var väl ganska trevligt.
Tog en fika på P2 efter våran goda gärning.
O vad händer när vi ska gå?? Jooooo, Embla får STORA utbrottet!!!!!!
ALLT är fel, ska inte sätta på sig kläderna, river o sliter i jackan samt lägger sig o vägrar gå. Så då släpar man barnet ut halvt om halvt påklädd.
Får efter mycket om o men in henne i bilen (hon är vid den här punkten hysterisk), när vi väl satt henne i bilstolen får hon för sig att hon inte ska ha nåt bälte...
Jag får sätta mig i baksätet hos henne o hålla krampaktigt i bältet, men denna varelse på 17 kg är STARKARE ÄN VAD MAN TROR!!
Jag får problem... Ber Robin stanna till vid vägkanten o försöker samtidigt få henne lugn.
Vid det här laget kan hon knappt andas mellan alla skrik o tårar. Hon börjar hosta o hulka av det istället.
Mamman blir orolig att hon har fått nåt knäpp? Nånting har blivit konstigt i hjärnan tänker jag....
Men hon var visst 3 år o visste varken ut eller in eller vad hon ville själv.
Hon blir lugnare...
Resten av dagen lyssnade hon inte för fem öre.. hade jag testat henne o sagt att hon skulle gå o ta lite godis så hade hon satt sig på tvären o gjort tvärtemot!
Vi fick lite gjort hemma iaf. Satte upp det som skulle upp på väggarna. Dammsög o städade lite.
Gjorde om lite på hyllorna...
På kvällen var hon överaktiv i soffan o gav mig en njurspark (det var givetvis inte meningen, men det gjorde så ont så jag blev arg!)
Vid kvällsmat hade pappan rört om o´boyen fel (om möjligt)
Fick som vanligt tjata på henne att ta en tugga på sin macka... ville inte!
Slog ut o´boyen på soffkuddarna...
Då rann bägaren över!!!!!
Jag bröt ihop!
Robin fick ta hand om resten som hade me Embla att göra den kvällen.
Jag själv ville bara flytta ner i jordens mörkaste håla, låsa in mig o komma ut om 1oo år.
(ångrade då att vi redan städat på dagen, det kanske hade hjälpt lite.)
Jag blev utpumpad av mitt nervsammanbrott så jag la mig ganska snart i sängen med datorn på benen (jag kan inte längre ha den på magen, den står liksom upp för mycket)
Då blir det high life på bebis i magen, var tvungen att dra upp linnet för att se, för nu kändes det som den hade disco därinne...
JOOO DÅÅÅÅÅ, Då fick jag för första gången se hur bebis rörde sig även utanpå magen.
Det var ändå dagens höjdpukt, låg i flera minuter o tittade =)
Så jag somnade på gott humör tillslut!
Idag känns det som det är en ny dag.. Det är det förvisso, men det känns NYTT om ni förstår.
Nya krafter!
Hoppas mitt goda humör håller i sig resten av dagen... veckan... månaden.. året... livet!
Det här inlägget är till alla er som tror att det är semester att gå hemma dag ut o dag in med sitt barn...
Era drömmar kommer gå i kras den dagen ni själva sitter där.
Dagen var inte bara svart igår... Embla hann givetvis me en o annan skön kommentar.
Robin skulle ta ett kort på henne o ville att hon skulle titta in i kameran...
Embla: Tagga ner lite, jag ska bara sätta på mig skorna!
Vill gratulera fam Sjödell/Skoglund till deras nytillskott i familjen.
En flicka vid namn Emmy tar familjens juniorplats!
Längtar tills vi får komma o lukta!!!
Såja, nu har det här bara tagit mig ca. 2 timmar att skriva. Telefonen har gått varm, men det kan man inte säga om datorn som verkar ha vaknat på fel sida idag...
Hann i ett av telefonsamtalen beställa panerad skinkschnizel, potatis, sås o gelé t middag idag. Mums!!
Min mamma är bäst!
So long! //
Kommentarer
Postat av: Dansbandsfrun
Fan Zanna, vad du hjälper mig nu genom att dela med dig!! garvar trots allt Jag började tro att min son byttes ut på BB, för varken hans pappa eller jag har någonsin haft ett sånt temperament. EXAKT som du beskriver att man kan göra saker liiite fel o det startar en jordbävning. Och står man o ska till dagis o råkar dra upp hans dragkedja på jackan för att man har bråttom, ja...då är det lika bra att ta betäckning bakom soffan för då slår fan åskan ner.
Vi gjorde ett STORT misstag igår o handlade på Willys...det slutade med att Han blev utburen av Micke och SKREK hela vägen hem, för han fick inte rulla en champinjon på golvet runt HELA affären... MEN jodå...lite längtar jag efter att han kommer över den här (låt oss hoppas) lilla "perioden"
Oops va långt det blev, sorry ;) kram
Trackback
