zazzabarills

Då vill jag att alla reser sig upp o hälsar Herr Öroninflamation välkommen!!
Jag blir galen!
Stackars mitt lilla hjärta vad ont hon hade natten mån-tis.
Så otröstlig som hon var har hon aldrig varit.
O jag vet precis hur det känns, jag är själv "öronbarn" o det är bland den hemskaste smärta som finns.
Det här är 3:e gången hon får det så man kanske fick ett "öronbarn" iaf.

Ringde på stört kl. 8.oo då dom öppnade. Vi hörde knappt vad vi sa i ena luren till den andra, Embla grät i ena örat o kvinnan skrek i den andra.
Hon fick efter mycket om o men en tid 15.3o på eftermiddagen...
Nämen så barmhärtigt! Ska döpa en stjärna efter NiF...*morr*

Fick iallafall den underbaraste härligaste läkaren. (joo det finns en sån me i Finspång)
ULRIKA!!
Hjärtat mitt klappar lite extra för henne.
HON ska få en stjärna döpt efter sig!

Ulrika konstaterade direkt att hon definitivt hade öroninflamation, inget snack om saken.
MEN!!!... Barn som fyllt 2 år får i regel inflamationen i samband med... jaa vaddå... VIRUS!
Så, inget penicillin. Bara alvedon för att lindra smärtan o den lilla febern som kommer på köpet.

Frågade om dagis var aktuellt i veckan o hon gav mig klartecken, Om inte febern är för hög så att säga.
Så idag blev det dagis, ingen feber o ingen klagan på övrig smärta!


Igår var ju oxå på det obligatoriska ultraljudet. :D
13.oo infinner vi oss på Bm-mottagningen på Vrinnevi.
Kommer in o lägger mig på britsen, flashar magen o på med gelé.
Åååååhh, där var bebis! =)
Jag tyckte att det syntes ganska dåligt, men efter ett tag vande man sig.
Hon kollade hjärnan - Såg bra ut
Njurar - bra
Ryggrad - bra
Magsäck - bra
o allt vad det nu var...
Bebis låg me ryggen uppåt så det var svårt att se hjärtat... Hon rystade med denna petipet på magen så den dallrade, men bebis var envis.
"Jaja, den kanske vänder sig snart" sa hon.

Hon kollade vart moderkakan låg, o den låg i bakvägg, dock inte för något så det såg oxå bra ut.
Inte konstigt att jag kände fosterrörelser så tidigt som v. 14.

Försökte kolla hjärtat igen... Bebis hade inte flyttat på sig!

"Ställ dig upp o hoppa jämnfota 10 ggr!" sa Bm
"Jaahaaa... eehh.. ok.!" Sa jag o reste mig upp o gjorde det.
Det brukar tydligen hjälpa o jag är inte den som är den, utan löd order.
Kände mig inte jättebekväm hoppandes jämnfota med min hydda.
Nu jävlar tänkte jag...
La mig igen o.... WTF!!
"Det var allt en envis bebis i magen" sa Bm

Suck!

"Jag är ledsen, men jag kan ju inte säga att det ser bra ut... så länge jag inte sett hjärtat"
Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur halsgropen.
Tänkte på´t 1 sekund, o då lät det genast rimligt.

"Ni får gå en sväng o så kan du kissa o stoppa i dig nåt sött så får ni komma tillbaka om 3o min. Då gör vi ett nytt försök."

Vi gick t cafeterian o köpte en varsin cola, 1 chokladboll o 1 mazarin. 73 JÄVLA SPÄNN!

Kom tillbaka (jag studsade sista biten, stackars bebis måste fått hjärnskakning). Så sista försöket.
Det var preciiiiis så hon kunde ta en snabbkoll o bild på hjärtat från sidan innan bebis "studsade" tillbaka.
Det såg bra ut! *phew*

Sen måste den ha fått sockerkick från colan.
Shit vad den sprattlade, la sig som en fällkniv o sparkade sig i pannan, pillade med tårna, vinkade me båda armarna och räckte ut tungan åt oss! :O

Bebis ligger som en fällkniv på bilderna

Bm skrattade så hon var tvungen att sluta med undersökningen. Hon skrattade sådant att hon fick tårar i ögonen.
"Det är inte ofta man får se sånt här" sa hon.
 När vi skulle gå så sa hon "Jag måste ju önska er lycka till med denna envisa speciella bebis!"
Jag log lite lagom falsk åt henne med skräck i blicken.

Oohooh, vad har man nu gett sig in på tänkte vi när vi stegade därifrån?!.


Nezerilet har blivit män bästa vän... Sunkigt bara att nu har jag använt det så flitigt att smaken börjat försvinna.
Robin vägrar tro att smaken försvinner. DET ÄR JU FÖR BÖVELEN SANT!

Måste citera pappa om melodifestivalen: "Jag var livrädd att han Darin Al Salam skulle vinna"
*asg*

Nähä ni, en dusch på det här! =)
                                                            //